2024-03-17 16:26

Dag 19

Abrupt, utan förvarning, försvann min lust att klottra. Varför vet jag inte? Vad jag vet, jag inte ville forcera. Ett par dagar utan? Då blir det ett par dagar utan. Tog en del bilder. Alltid möjligt att lägga till några senare. Omedelbart är inte alltid rätt. 

Nordanstormen kom igår. Hela natten har den tryckt mot mitt hus. Var tvungen att gå ut mitt i natten. Med pannlampa var jag tvungen att förankra två luckor som slitits loss i vinden. Även under huset är det något som slår. Avstod från att krypa in under huset. Vinden var någonstans runt 20 m/s. Inne i huset lät det som dubbelt. Jag hade egentligen bara en oro. Elen. Men elen är kvar. Nu är det bara att hoppas att den förblir. För nordan hänger fortfarande kvar. Kanske inte 20 m/s mer, men läkten skallar fortfarande. De dovt dunkande ljuden under huset är kvar.

Egentligen är det bara den värsta udden som lagt sig. Udden som gör att stugan står och skakar på sin grund.

Det blev inget isbad idag. Första dagen som jag inte kom i vattnet. Jag var påväg. Halvvägs ut på vågbrytaren var jag nära ett nytt fall. Hela yttre delen var täckt av is. Is från de uppslående vågorna som frusit. Mycket förrädiskt. Min tidigare erfarenhet i veckan hjälper. Hjälper att vara vaksam. Halka på vågbrytaren är om möjligt ännu värre än på klipporna.

Abruptly, without warning, my urge to scribble disappeared. Why, I do not know? What I do know is that I did not want to force it. A couple of days off? Then it will be a couple of days off. Took some pictures. It’s always possible to add a few later. Immediate isn’t always right.

The north storm came yesterday. All night, it pressed against my house. I had to go out in the middle of the night. With a headlamp, I had to anchor two shutters that had been torn off by the wind. Even under the house, something is banging. I refrained from crawling under the house. The wind was around 20 m/s. Inside the house, it sounded like double that. I really only had one worry. The electricity. But the electricity remains. Now, just to hope it stays. For the north still lingers. Maybe not 20 m/s anymore, but the clattering still resounds. The dull thumping sounds under the house are still there. Really, it’s just the worst of the storm that has subsided. The edge that makes the cabin shake on its foundation.

There was no ice bath today. The first day I didn’t get into the water. I was on my way. Halfway out on the breakwater, I was close to another fall. The entire outer part was covered in ice. Ice from the crashing waves that had frozen. Very treacherous. My earlier experience this week helps. Helps to stay alert. Slipping on the breakwater is, if possible, even worse than on the rocks.