2023-03-13-Impressions

Fredag 13 mars

Vaknar 5:30.
Det ljusnar, men morgonen tvekar.

Isen norr om udden är borta.
Som om något redan hänt medan jag sov.

Jag går ändå ut.

Genom skogen mot sydsidan.
Vinden växer mellan träden.

Vid vattenkanten slår den till.

Isflaken står upp mot stranden.
Andra ligger ovanpå varandra, som korthus som fallit åt samma håll.

Vinden trycker.
Isen svarar.

Hela sydsidan är ett landskap av brutna isflak.
De rör sig långsamt mot varandra.

Efter en stund går jag tillbaka till huset.
Kaffet värmer händerna.

Men där ute fortsätter något.

Jag går tillbaka.

Solen har stigit.
Ljuset är ett annat nu.

Vid den sydöstra udden har isen fastnat.
En propp.

Flaken pressas upp över klipporna.
Allt väntar.

Snart släpper det.

Och då driver vintern bort
norrut över Svartlöga
mot Asken
mot Blidö.

Friday, March 13

I wake at 5:30.
The light is coming,
but the morning hesitates.

The ice north of the point is gone.
Something has already happened
while I slept.

Still, I go out.

Through the forest
toward the southern shore.
The wind gathers strength
between the trees.

At the water’s edge
it strikes.

Ice floes stand upright along the shore.
Others lie piled on each other—
like fallen houses of cards.

The wind presses.
The ice answers.

The whole southern side
is a landscape of broken floes
moving slowly
toward one another.

After a while
I return to the house.
Coffee warms my hands.

But something continues
out there.

I go back.

The sun has risen.
The light has changed.

At the southeastern point
the ice has jammed.
A plug.

Floe after floe
is forced up over the rocks.

Everything waits.

Soon it will break.

And then winter will drift away—
northward over Svartlöga,
toward Asken,
toward Blidö.